Turkiet och europa
Fredag 02 Oktober 2009
Turkey in Europe Breaking the Vicious Circle Av: Independant Commission on Turkey Turkiet har under de senaste åren varit i centrum för offentliga debatter, både hos europeiska politiker och ute i samhället. Trots allt har allmänheten svårigheter att begripa alla frågor runt den turkiska kandidaturen till EU. Tanken var då att arbeta utifrån ett dokument som kunde förklara den turkiska reformprocessen samt EU:s ställning. Vårt mål kommer inte att handla om frågorna runt en turkisk legitimitet att tillhöra den europeiska unionen men istället att börja granska den turkiska utvecklingen inom ramen för dess officiella kandidatstatus. Mellan 2004 och 2007 har EU accepterat 12 nya länder, bland annat Bulgarien och Rumänien som fick besked om deras kandidatur samtidigt som Turkiet. Varför har Turkiet inte kunnat bli en officiell medlem än? Hur kan man tolka den långa processen? Är det ett bevis på att Turkiet inte kan reformera sina institutioner och lagar? Eller är det en motivationsfråga, som i sin tur döljer en oförmåga till reformer? Enligt textförfattarna är nuvarande Turkiet fast i en ond cirkel. Ett antal reformer har uppstått under de senaste åren som hade varit otänkbara för tjugo år sedan. Turkiet har valt Europa, men har Europa valt Turkiet? Man kan inte förneka att Turkiet har en lång väg att gå innan Ankara har uppnått alla EU:s kriterier, men har inte EU-länderna en förpliktelse att samla sig runt sina demokratiska värderingar och respektera sina löften? Eller som Martti Ahtisaari säger, (en av textförfattarna) behöver EU försvara sin trovärdighet. (1). Den första rapporten år 2004 hade för uppgift att slå fast att Turkiet verkligen är en del av Europa och nämnde då i synnerhet historiska faktorer som skäl för detta. Fem år senare (september 2009), publicerades en uppföljande rapport som hade till syfte att sammanfatta den utveckling som Turkiet gjort i ansträngningen för